I veckan har det känts riktigt lyxigt att få vara hemma. Det har varit plusgrader och strålande sol, så jag har gått långa promenader med stumpan varje dag, funderat på sommaren och följaktligen fått ångest över att börja jobba till hösten... Jag är en sån som kan leva på solsken. Igår kändes det som att det enda som saknades var en katt och en örfil (kanelbulle). Det där med katt får jag ju glömma (just nu...), men även om vi har världens minsta ugn här i vår compact living lya så fick jag riktig lust att ge mig på att baka örfilar till helgen. Idag däremot bjuds det på riktigt pissväder och istället för att ha fortsatta vårkänslor och mycket energi, så känner jag mig snarare som en urvriden trasa. Det blir inga kanelbullar idag i alla fall.
Känner mig också som usel morsa som ger lillstumpan tutten (nappen) och snutten med jämna mellanrum och bara hoppas att hon ska somna... I vanliga fall brukar hon ju sova i flera timmar under eftermiddagen, men inte idag. Nu är hon hur glad och pigg som helst, övar på olika ljud och försöker ta sig framåt. Tack och lov att hon inte lärt sig krypa ännu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar